Jag pratade precis med dennis lite snabbt på chatten på facebook.. gud vad jag saknar han. Känns som han har varit borta i en hel evighet! Det är sååå synd om mej... haha. Och idag har vi varit tillsammans i ett år & nio månader, som man brukar säga, gammal kärlek rostar aldrig. Och i år har vi även känt varandra i nio år!! Och jag kan säga så mycket som att det kvittar vad som än händer, om vi så gör slut, slutar prata med varandra eller aldrig mer träffas (vilket jag absolut inte hoppas) så kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. (ja det lät lite glöttigt kanske, men ni fattar nog vad jag menar) för han va min första äkta kärlek, den första som jag verkligen kände kärlek för. Han va den första som jag kände det där pirret i magen för när jag såg han eller hörde hans namn. Han va helt enkelt den första för mej. Vi känner varandra innan & utantill.. & det är så skönt. Finns inget jag inte skulle våga säga eller göra i hans sällskap. Jag kan ju erkänna att ibland känns det som jag skulle kunna strypa han för jag tycker att han inte fattar hur jag känner & mår, men han gör väl det ändå & sån är han & jag älskar han för den han är!