lördagen den 14maj2011 försvann du från oss, alldeles för tidigt. så himla fel & orättvist. du hade hela livet framför dej. varför marcus? varför? jag kan inte förstå att det är du som inte finns här mer. jag hoppas innerligt att vi ses igen, att jag får se ditt fina leende igen (som du alltid hade på dina läppar när man träffade dej) hoppas att du har det bra där du är nu. vila i frid fina du ♥

kommer ihåg första gången jag träffade dej, det va hösten-08 och jag följde med din mamma hem efter vi hade varit och firat hennes födelsedag, så satt du där vid köksbordet och hjälpte din lillasyster med hennes läxa. Och jag tyckte att du va så himla fin, du spred en sån otrolig glädje med ditt leende och skratt.
men jag vet marcus, jag vet att vi ses igen.